Sweden Rock Festival i Sölvesborg 2003

Sweden Rock Festival i Sölvesborg 2004

Sweden Rock Festival slog i år rekord med 20 000 besökare per dag. Festivalen var för första gången slutsåld långt i förväg. Under tre dagar, den 10-12 juni, anordnades den trettonde festivalen med gamla och nya hårdrockgrupper. Det här var min sjätte festival och Richards tredje. Vi är ambassadörer för festivalen vilket innebär att vi får backstagepass och kan besöka presskonferenserna. Man kan även själv träna på att bli intervjuad på engelska inför framtida intervjuer.

Årets festival började för vår del på torsdagen den 10 juni med danskarna Disneyland After Dark eller D.A.D. som de kallar sig och Entombed som manglade publiken med distade gitarrer och bröölsång. Även Memory Garden hade tunga, dystra men kanske lite väl trista låtar. Vem träffar vi först om inte festivalräven Simon Lindh! Helloween hade presskonferens innan sin konsert som samlade mycket publik vid Rock Stage. För på samma tid spelade min personliga favorit Montrose på Sweden Stage. Ronnie Montrose körde uteslutande låtar från början av sin karriär och hade namnkunniga musiker med sig bl.a. trummisen från Y & T och Megadeath, Jimmy DeGrasso, som gjorde ett suveränt trumsolo. Äntligen fick jag höra en av rockhistoriens mest banbrytande låtar "Space Station #5" som nu slutade med ett ännu vansinnigare tempo än på skivan från 1973!
Inför kvällens höjdpunkt, Judas Priest, var publiktrycket mycket stort. Aldrig har så många trängts så tidigt för att få bra plats. David Rotter och Johan Hedlund hade fattat posto längst fram 4 timmar före konserten! Inte långt efter kom Johan "Pipen" Herrdahl, här på bild med Anders "Pjuj" Nilsson, med två timmar.
Judas Priest uppfyllde alla förväntningar med tunga mäktiga riff, en dompterande Rob Halford och svängande hårmanar från K.K. Glenn och Ian. Den här bilden får symbolisera den jordbävning som Judas Priest åstadkom. Judas Priest kom, sågs och segrade...Ett särskilt stort tack till Ondahl och Pjuj för att ni agerade body guards för Richard där han stod i trängseln på sin stol för att kunna se något.

På lördagen den 11 juni spelade Pat Travers 70-talsbaserad riffrock med mäktiga solon. Nostalgikerna lyssnade till Hawkwinds sfäriska hymner. Testament körde stenhårt från Rock Stage medan Slade drog sina slagdängor från 70-talets början. Dave Wyndorf från Monster Magnet höll en bra presskonferens där han flög mellan journalisterna och undrade varför reklammedia ska styra vilka artister som når framgång. Han tog Britney Spears som exempel. UFO inledde sin konsert stenhårt med Sister Mary och när de spelade Rock Bottom rös jag efter hela ryggraden. Anders Modd från Tad Morose anlände till festivalen och sista halvan av UFO:s konsert. Kollegan i Lefay, Chulle Rytkönen, var på plats tidigare under festivalen och han sade att han tyckte det ska bli enormt kul att spela på Woxstock i Edsbyn. Evilution och Henke verkar trivas.

Scorpions hade presskonferens innan sin spelning. Sångaren Klaus Meine ska ha en stor eloge för att han bröt sig fram mellan vakterna och lät sig träffa Richard en liten stund. Scorpions körde sina klassiska låtar blandat med låtar från nya skivan men allra bäst var nog trumsolot, i varje fall tyckte vi trummisar det.

Lördagen den 12 juni började vi med Axel Rudi Pell som har snygga melodier. Spridda skurar är meteorologernas rockband från TV. Pär Holmberg är frontman i Spridda skurar. En kul grej som drog folk till rockklassikertältet. April Wine imponerade med enormt tjusiga melodier med tyngd! Heart höll presskonferens och förklarade att de efter att ha fött barn på 90-talet nu var igång igen med tunga häftiga låtar. Barracuda hördes över nejden...Foghats boggierock fick publiken att gunga. De bildades 1971 men hade före det varit med i namnkunniga band som t.ex. Savoy Brown. Imponerade av gubbarna i Foghat att aldrig sluta spela...

Vårt favoritband under festivalen är Hirax från L.A. som spelar en blandning av thrash, speed, crossover och traditionell heavy metal. Sångaren Katon W. DePena har ett gott hjärta och gick i förväg bland folk för att bekanta sig med publiken. Trots att han lirat i ett 20-tal år visade han respekt för publiken och pekade på alla han träffat innan spelningen. En glad prick som verkligen spred glädje. Markus Albertsson, Lars Rignell, Anders Broman och Fredrik Strömberg diggade Hirax, som spelade med en makalös energi.
Nightwish hade presskonferens och det märktes att de inte var så vana att föra sig med journalister. Men de är på väg att bli stora så det kommer väl...och förresten är det lite befriande med artister som inte bara har stort munväder. U.D.O pratade i direktsändning med P4:as DIST och Richard passade på att träffa honom när han avslutat intervjun. Snäll man som spelar hårt och vi säger bara...Balls to the Wall!!!

In Flames röjer hårt med nedstämda gitarrer och de hade mycket publik trots att U.D.O. spelade samtidigt. Europe hade en till brädden fylld presskonferens med världspressen och svarade på frågor om sin återförening. De avslutade lördagen med en rad klassiker som i fornstora dar, även om vi hårdrockare hade önskat något häftigare avslut på Sweden Rock Festival 2004.
Men å andra sidan så är det inte ofta man får höra tre av rockhistoriens bästa låtar på samma festival. På min 10 i topp lista sedan 1970 ligger "Space Station #5" med Montrose, "Rock Bottom" med UFO och "Victim of Changes" med Judas Priest.

Det är kul med alla snälla hårdrockare på Sweden Rock...och vi ses säkert vid nästa års festival den 9-11 juni 2005!!! Men kom ihåg, köp biljett i tid!