Sweden Rock Festival i Sölvesborg 2006

Sweden Rock Festival slog i år rekord igen med 23 000 besökare. Festivalen var slutsåld långt i förväg. Under tre dagar, den 8-10 juni, anordnades den femtonde festivalen med gamla och nya hårdrockgrupper. Det här var min åttonde och Richards femte festival i rad. Doro spelade tidigt på fredagen och är Pipens stora favorit. Det var en fröjd att få höra "Wheels In the Sky" med Journey även om det bara är gitarristen Neal Schon kvar av originalsättningen. Neal omger sig dock med riktigt professionella musiker från andra kända band.

Leaf Hound gjorde endast en platta 1970 som har blivit kultförklarad. Peter French satsar nu helhjärtat på återkomsten av Leaf Hound med en ny platta och han kunde därför inte återförenas med Cactus som det var tänkt. Peter French sjöng på Cactus fjärde och sista platta 1972.
Deep Purple avslutade fredagen med en riktigt bra spelning. Bra låtval och inte för långa solon. Ian Gillans röst håller inte riktigt men man kan bara imponeras av den entusiasm Deep Purple fortfarande känner för att spela. Må vara att det idag bara är tre originalmedlemmar från början av 1970-talet men vadå, de är ju över 60 år!

Queensr˙che imponerar med sin pondus och professionalism. Sångaren Geoff Tate har karisma och trummisen Scott Rockenfield är otroligt säker. De spelade hela "Operation Mindcrime" som väl är från den bästa epoken med bandet på 1980-talet. Ondahl tyckte i positiv anda att "det blir inte bättre än så här"! Återföreningen av Cactus var min höjdpunkt på festivalen. Jag köpte ju alla fyra Cactusplattorna 1970-72 och de har gjort några riktigt bra låtar som Evil och Bad Stuff. Stenhård boggierock. Basisten Tim Bogert och trummisen Carmine Appice var med så tidigt som 1967 i Vanilla Fudge. Även originalgitarristen Jim McCarthy var med. Spelglädjen var stor och bandet har nu även gett ut en femte platta kallad " V". Carmine Appice hade även en drum clinic tidigt på lördagen, där vi trummisar fick lära oss av rockvärldens trumikon som satt standarden för John Bonham och andra hårdslående trummisar.
Jag måste nämna Venom som slog fjolårets Candlemass 38 Marshallådor. Venom hade 41! Hur många som var tomma vet jag inte men mäktigt var det. Här ser ni ett glatt gäng Edsbybor som sett fram emot W.A.S.P. Ett återförenat Def Leppard avslutade fredagen. 

Crusified Barbara är ett gäng snälla tjejer som spelar hård musik. De vann fjolårets DIST-tävling i P4 som årets nykomling. Crusified Barbara var populära backstage hos TV- och radiofolket. Michael Schenker och hans MSG körde ganska tidigt på lördagen. Visserligen har jag hört en av rockvärldens bästa låtar "Rock Bottom" tidigare men Michael Schenker hann köra "Doctor Doctor" och började ensam spela introt på "Rock Bottom" när tiden var ute och de andra musikerna vandrade av scenen. Michael Schenker hade dålig koll på tiden. För övrigt kan man väl säga att Michael är en form av antihjälte då han i det närmaste smyger in på scenen och står nerlutad i oansenlig klädsel och spelar på sin gitarr med en svängande stil.

Motsatsen till Michael Schenker är Ted Nugent som höll en presskonferens där journalisterna enbart hann ställa fyra frågor på 20 minuter då Ted:s munväder yrde av patriotiska och moderata åsikter. När Ted blir guvernör i sin delstat så "ska alla som kan vara tvungna att jobba och inte lyfta bidrag - de som enbart vill ha bidrag kan flytta till Kanada" sade han bland annat samt "jag gillar när de dödar varje terrorist långsamt". Teds spelning var lika galen som energifylld med ett enormt stort gitarrljud., kolla in den stora USA-flaggan på bilden. Att killen aldrig tagit droger märks på hans livsglädje. Jag måste även nämna de erfarna musikerna trummisen Mick Brown och basisten Barry Sparks från Dokken.

Richard och jag såg två glada, trevliga och arbetsamma killar i presstältet och i backstagebaren som ständigt antecknade och pratade med folk. Det var killarna från TV:ns och radions program "Rundgång" med Mattias Lindeblad och Melker Becker. Tre av Hammerfalls medlemmar var på Sweden Rock fast de inte spelade själva i år. Trummisen Anders Johansson var "hustrummis" i DIST som sändes direkt från Sweden Rock. Anders Johansson, längst bak på bilden, är från Söderhamn och hade en känd far i jazzpianisten Jan Johansson som dog i en bilolycka 1968. Som jag nämnt på annan plats i denna sajt så spelades alltid "Visan från Utanmyra" med Jan Johansson som sista låt när Saras pensionat stängde på fredags och lördagskvällarna (Saras pensionat i Edsbyn stängde oktober 1972 för att ge plats för Edsbyhallen). Anders råd till unga trummisar är att spela olika sorters musik (han har själv spelat bl.a. fusion), låta bli droger och skaffa sig bra nätverk. Anders har spelat med Yngwie Malmsteen på 1980-talet.

Hårdrockens Grand Old Man som är still going strong gjorde ett mycket vettigt och intelligent intryck på presskonferensen. Han står med båda fötterna på jorden och när någon ställde frågan om publiken som sett honom några gånger alltid fick höra samma låtar så svarade han att publiken måste få sitt. 80 % av showen bygger på gammalt material och publiken skulle bli besviken om de inte fick hitsen. Jag har själv sett Alice Cooper tre gånger sedan 2001 och showerna har varit bra, likaså denna på Sweden Rock. Redan den andra låten var en gammal klassiker och det tände verkligen publiken. Alice ger allt på scen, inklusive halshuggning.
Whitesnake avslutade årets Sweden Rock på ett professionellt sätt och Richard och jag hörde, med nedvevad bilruta, extranumret den superba låten "Still Of the Night", när vi gled hemåt Olofström för lite sömn...och tystnad.

Sammanfattningsvis kan man säga att årets Sweden Rock var många repriser för oss som varit där några år i rad men när ens hjärta klappar för hårdrocken och det är tre dagar med bra musik och trevliga människor så fylls jag av glädje och energi . Och du Nordlund...vi ses på Sweden Rock Festival 6-9 juni 2007! Ja, det stämmer. Det blir fyra dagar nästa år då det är nationaldag onsdag den 6 juni och det blir band på Sweden Stage, Zeppelin Stage och Rockklassikertältet. 

Copyright (c) text & foto Lars Follstedt 2006   All rights reserved