Sweden Rock Festival i Sölvesborg 2003

Sweden Rock Festival i Sölvesborg 2007

REO Speedwagon gjorde festivalens mest glädjefyllda spelning, Heaven & Hell den tyngsta, Aerosmith den mest glamourfyllda och Thin Lizzy radade upp sin låtskatt från 70-talet. Ja, allt var sig likt på den sextonde festivalen, min 9:e i rad och Richards 6:e i rad. Vad är väl 75 mil när livet får sig en kick med all musik från förr och nu! Redan på onsdagen, Nationaldagen, drog festivalen igång. Vi började med Nocturnal Rites som spelar melodiös hårdrock och de kommer även att spela på Woxstock den 6 juli. Gitarristen Fredrik Mannberg ser fram emot spelningen i Edsbyn! Annihilator spelar en rak och osminkad snabb hårdrock. Vilka träffar vi på flera gånger på festivalen i år? Jo, hårdrockstrummisarna från Edsbyn.

På torsdagen körde Vinnie Appice (Ozzy Osbourne) en drum clinic för oss trummisar. Hans äldre bror Carmine Appice (Vanilla Fudge, Cactus) gjorde samma sak ifjol. Det är enormt lärorikt att få en glimt av hur rockvärldens största trummisar skapar sitt eget sound. En klar överraskning var sydstatsbandet från 70-talet Point Blank. Det var några olika personligheter som verkligen kunde sina instrument. Meat Loaf hade en teatralisk show där han t.o.m. kysste sin sångerska. Festivalens mörkaste spelning gjorde Marduk. Med grovt rytande, snabba låtar och t-shirt med Fonus på säger allt om gruppens nivå. Eller som Johan Nordlund uttryckte det "de är något mer än musik". Thin Lizzy spelade alla 70-talshitar som publiken kunde sjunga med i. Gitarristerna Scott Gorham och John Sykes hade plockat in Marco Mendoza på bas och ingen mindre än Tommy Aldridge på trummor. Snacka om fyra proffsmusiker! Heaven & Hell, som en platta med Black Sabbath hette, avslutade torsdagen med en helgjuten och minst sagt tung konsert. Heaven & Hell består ju av Tony Iommi och Geezer Butler från Black Sabbath och DIO samt Vinnie Appice som även varit med i Black Sabbath tidigare. Avslutningslåten "Heaven & Hell" gav gåshud åt alla hårdrockare i Norje den här natten.

Fredagen var lite av en mellandag men UDO förgyllde kvällen med tyska stridsvagnstoner. Udo Dirkschneider, tidigare sångare i Accept "Balls To The Wall" ni vet, ger med sin skrovliga stämma järnet på sina konserter. Han är dessutom en trevlig man som det är lätt att komma i samspråk med. Vi träffade Udo för tre år sedan men nu är Richard längre än Udo. Det svenska kultbandet från början av 70-talet, November, sägs tillhöra svenska proggvågen då de sjöng på svenska men vi hårdrockare anser att de är Sveriges första hårdrocksband. Nog för att November var lite väl stela i sin framtoning men tänk att får höra Mount Everest igen, som jag har på singel sedan diskotekeran vid Mata Hari i Edsbyn. Vidners syns ofta på festivalen tillsammans med vännen Stefan, för att se sina favoritband på Sweden Rock. Aerosmith är Sweden Rock Festivals största och dyraste bokning hittills och visst levererade de en glamorös show. Steven Tyler kan trollbinda sin publik och nu har jag fått höra Dream On live, bara det...

Lördagen började vi med "hemmabandet" Bloodbound från Bollnäs, nu med sångaren Urban Breed igen. Urban har en av rocksveriges mesta dynamiska pipor och lyfter låtarna till högre höjder. Publiken skanderade Nosferatu, Nosferatu...och visst, som sista låt fick de som de ville. Anders Broman, Fredrik Strömberg och Fredrik Lundagårds väntar här på ett av sina favoritband, Iced Earth. Jim Dandy med sitt Black Oak Arkansas får anses tillhöra Amerikas kultgrupper från 1971. De håller väl inte riktigt idag som t.ex. REO Speedwagon men kul att se ändå.
Ja, REO Speedwagons spelning får ses som festivalens bästa! Spelglädje, snygga låtar och 160 000 watt lyfte publiken. Låten alla minns är "Keep On Loving You". Redan på presskonferensen före konserten visade sångaren Kevin Cronin (i mitten på bilden) ödmjukhet, respekt och livsinsikt. Det förekommer inte så ofta på presskonferenserna utan kan vara lite mer av navelskådning om sin egen person. Sångaren och gitarristen Kevin Cronin öste beröm över Jim Dandy från Black Oak Arkansas och inte minst trummisen Tommy Aldridge som hjälpte REO Speedwagon på den första turnén 1973. Jörgen Arvidsson från Edsbyn lyckades förära radiomannen Andreas Mats från programmet Dist ett exemplar av bandet Lipstick 'N' Bulletz promoskivor. Andreas hade faktiskt redan lyssnat på bandet. Måste även nämna att denna Sweden Rock var Jörgens åttonde på rad - bra bedrift!
"We are Motörhead and we play rock´n roll" och publiken fick se både ljusplanet "Bomber" i luften och Motörheads första gitarrist Fast Eddie Clarke (77-82) gästspela Ace Of Spades. De senaste 10 åren har Motörhead spelat sex gånger på Sweden Rock. Scorpions avslutade festivalen med sina slagdängor från förr tillsammans med den gamla bandkollegan Uli Jon Roth och låtar från nya albumet inspelat i Los Angeles. Att recensera alla 70 band låter sig inte göras utan det här får ses som våra favoriter.

Sweden Rock Festival växer för varje år, nu med drygt 30 000 besökare. Rekord som vanligt! Kul att få träffa Hempo Hildén proffstrummis från Söderhamn igen. Han spelade med Focking Souls i början på 70-talet och hälsade så hjärtligt till alla Edsbybor och särskilt till Anders "Sailor" Jonsson och Gunnar Östergårds! Sweden Rock Festival förenar generationer, alla är glada och har samlats för ett gemensamt intresse - hårdrocken. Vi ses väl nästa år igen i det lilla samhället Norje mellan Karlshamn och Sölvesborg i Blekinge!