Sweden Rock Festival i Sölvesborg 2003

Sweden Rock Festival i Sölvesborg 2008

Judas Priest krossade allt i sin väg, Blue Öyster Cult körde alla sina bästa 70-talslåtar och Triumph triumferade med sin första konsert på 20 år! Mycket var sig likt på den sjuttonde festivalen och självklart var det nytt rekord med 33 200 hårdrockare i publiken. En otrolig bedrift! Jag hade eget jubileum med tio raka festivaler och Richard med sina 15 år har sju festivaler. För oss började det på torsdag kväll med att träffa journalisten Ylva Lundin som skulle skriva om Hälsingar på Sweden Rock i Hälsingetidningarna. Richard skulle intervjuas med sina unga år och sju festivaler, säkert ett svårslaget rekord för en ungdom!

Kvällens begivenhet var självklart metallhjältarna Judas Priest med Metal God himself, Rob Halford. Rob står upphöjd på scen med en silverkappa med kåpa, nedböjd med silverstav och vrålar ut med knivskarp stämma som skär i märg och ben. Rösten är sig lik och när Rob tittar på publiken tystnar de som djävulen själv var närvarande. Öppningsnumret Nostradamus, från nya plattan, mullrade tungt, mäktigt och oövervinneligt i försommarnatten!

Fredagen började med presskonferens med Triumph som inte spelat ihop på 20 år. Plattan Rock´n Roll Machine är en klassiker från 70-talet. Medlemmarna i Triumph förklarade att de inte ville headlina då de ville spela i dagsljus för att koncentrera sig på själva spelandet. Efter presskonferensen fick Richard träffa gitarristen och sångaren Rik Emmett och trummisen/sångaren Gil Moore och basisten Mike Levine. Härliga killar utan divaattityd! Visst kom de i en stor limousine, som de säkert inte beställt själva. Underbar konsert med fyrverkeriknallar på scen och visst fick vi höra Rock´n Roll Machine från Triumph! Här är en unik filmsekvens från presskonferensen och avslutningen på Triumph härliga konsert.

Whitesnake gjorde, med en ny suverän platta i ryggen, en bra konsert. David Coverdale vet hur tjejer ska tas och självklart var sista låten In The Still Of The Night - en av tidernas bästa låtar enligt mig. Med gitarrister som Reb Beach från Dokken och Doug Aldrich kan man inte misslyckas. Coverdale har alltid enormt bra musiker med sig. Vår egen Edsbyson Orvar Säfström var konferencier i år och han sprang ut på scen för att presentera sin ungdoms favoritband Saxon. Orvar berättade för Richard och mig att han tycker band som Saxon och Judas Priest gör det bra som fortsätter spela. De är ju "pensionärer" och behöver inte pengarna men publiken vill se dem! Han berättade att sångaren Bill Byford i Saxon har löständer, med vad sjutton spelar det för roll så länge han kan sjunga.
Def Leppard avslutade fredagskvällen men efter några låtar åkte Richard och jag mot Olofström för lite sömn...Def Leppard spelar lite väl snällt enligt vår smak.
Backstagebaren är alltid trevlig att besöka. Som vanligt hejade vi på Andreas Matz som skulle sända DIST-special på fredag natt. Joacim Cans hade sin kör med på självaste nationaldagen och är väl lite av nationalhjälte efter segern i TV4:s Körslaget. Tja, hårdrocken har ju letat sig in hos Melodifestivalen, Allsång på Skansen och körsången. Snart är det väl bara kyrkan kvar?!

Lördagen började med presskonferens med Eric Bloom från Blue Öyster Cult. En vettig herre som står med båda fötterna på jorden. Han stod upp under hela presskonferensen och svarade ärligt och rakt upp och ned på frågorna. Bästa album enligt den församlade världspressen, Eric Bloom och så vi från Edsbyn är Secret Treaties! Blue Öyster Cult körde sina bästa 70-talslåtar så man fick rysningar! Snacka om låtskrivare! Vilken låtskatt de har och att få höra Cities On Flames With Rock & Roll samt en mäktig The Reaper övergick alla förväntningar! Enligt mig festivalens bästa spelning vid sidan av Judas Priest!
Festivalens mest annorlunda spelning gjorde Apocalyptica med trummor och fyra cellos på scen som framfördes med en tyngd och råhet som skulle få Bach och Beethoven att vända sig i sina gravar. De band Richard helst skulle vilja se var Disturbed och Testament på torsdagen men då han slutade nian och skulle hålla tal inför lärare och elever för Elevrådets räkning så kom vi inte iväg förrän torsdag em. Men vadå, än kommer många nya Sweden Rock, var så säker! Om ni saknar bilder på Edsbybor i år så beror det helt enkelt på att vi inte träffade några, så stor har festivalen blivit! Jag vet att Ondahl, Pipen och Jörgen var där.

Alla har sina favoriter på Sweden Rock och det här är ett axplock vad vi prioriterade. Det fina med Sweden Rock är att alla sorters hårdrock finns representerade då det är totalt 70 band som spelar! Det finns även en hel del roliga tävlingar. Richard var med i en tävling för trummisar som gick ut på att spela introt till Judas Priest Exciter. Nu vann inte Richard förstapriset, ett splitternytt trumset, men fick behålla trumpinnarna han spelade med. Det fanns även en rifftävling för gitarrister med en Peaveystack som förstapris.
Vi ses på nästa festival 3-6 juni 2009!