Åke Hedman

Senast uppdaterad: 2003-11-17

Våren 1978 så fick det vara nog. Då var det dags att bryta upp från Edsbyn. Ett nytt liv fanns runt hörnet och en chans att göra ”något riktigt”. I mitt fall blev det Fysik i Uppsala och sedan datorer, datorer, datorer. Jag åkte egentligen iväg för att bli ljudtekniker men det blev aldrig så. Istället sålde jag gitarren och Marshall racken. Köpte en TV och pluggande som en idiot i flera år. Först för att bli molekylär fysiker sedan för att konstruera "the killer app." inom dataområdet.

Nu 25-år senare står vi där på Södran och tränar igen. ”Flu”, ”Follan” och jag. Samma låtar som då. Nästan samma lokal. Lukterna är dom samma. Dom ömma fingertopparna känns på samma sätt. Samma glädje över att få hålla på med något som är kreativt och livsbejakande. Kamratskapen

2002. ”Follan”, den hårdrocksbesatte, träffade jag ibland på ICA när jag helghandlade. Skulle vi inte spela en gång till? Själv kunde jag inte ens tänka den tanken. Hade ju lämnat det livet bakom mig. Lovade att ställa upp om han kunde övertala ”flu”. Säker som jag var att ”flu” inte tänkt sig en fortsättning. Ack så fel jag hade… Nu står vi där på Södran och nöter vår gamla hårdrock igen. Den som 70-talets dansbands tider en gång förkastade.  Skillnaden är väl bara att det idag inte spelar någon roll vad andra tycker. Bara vi har kul så…

För mig började allt 1971. Min kompis Esbjörn Käll, numera trummis i Late, och jag blev totalt sålda när vi fick höra Deep Purple på min gamla rullbandspelare. Minns inte vilken skiva det var men det här var musik med stort M. Vi måste börja spela själva. Esbjörn hade en virveltrumma, en cymbal och kunde trumma. Jag skaffade en grön metallic-lackad Gretch. Använde bandspelaren och en hemmabygd högtalare som förstärkare. Men vi tröttnade rätt fort. Fanns inga fler som ville spela. Dött…. Bandy eller Kyrkan. Bandy eller Kyrkan...

På Gymnasiet träffade jag Morgan Söderholm som var gitarrist i bandet Zigana från Alfta. Sjöng i Zigana under en tid. Men det var lite för snäll musik för mig (Svensktopp). Dessutom jäkligt besvärligt att lifta mellan Edsbyn och Alfta på helgerna för att vara med på träningarna. Men Morgan är ändå den bästa Gitarrist jag någonsin känt. Själv har han inte fattat det utan spelar keyboard idag.

Istället startade vi det egna bandet Death. Pär Jonsson, Esbjörn Käll, jag och en kille som vi kallade ”Smygaren” från Landafors (han var totalt såld på Captain Beefheart)). Nu var vi igång på riktigt och många människor och sättningar (Creatures och King Sonic var skapligt stabil sättningar  tillsammans med ”Jompa”, slugga” båda från Patent och Reidar Nirs) blev det innan Atmosphere In Rock till slut bildades, 1975.

Från början bestod Atmosphere In Rock av Tommy Lindberg, ”Follan” och mig. Jag minns så väl första träningen. Hade oerhörd respekt för ”follan” som ville att vi skulle plocka ut lite ”Rush” låtar. Tog ett tag innan jag vågade få fram att det var egen musik vi skulle spela. Men ganska snart stod det klart för alla att det var så vi skulle jobba. Vi har aldrig spelat ett ”cover” och det är jag stolt över. Respekten för ”follan” har också ersatts av en mer normal uppskattning av en oerhört bra trummis och vän.

Atmosphere In Rock föresten... Det var två killar som heter Magnus Weiman och Björn Ersmar som kom på namnet. Jag stal  helt enkelt namnet av dom... 

1978–2003 känns inte som en lång tid. Men det är det ju antagligen. Ett helt liv för dom som är kungar på Ovanåkers Musikscener idag. Cesa’r Nero som är så tekniskt skickliga och tungt brutala som vi bara kunde drömma om på ”vår” tid. The Sudden recovery som med musik som är ny men som också har en tydlig touch av 60-tal känns härlig och levande. Och naturligtvis alla andra duktiga musiker i Ovanåkers kommun som går i och bredvid våra musikaliska fotspår men gör det med en teknisk skicklighet som vi aldrig ens kom i närheten av. Men allt detta kan bara få oss gamlingar att le och njuta och känna oss stolta. Gemensamt har vi glädjen av att få spela musik. Bra levande musik kamratskap och spelglädje.

En annan historia finns på http://www.dofscandinavia.com/akhe 

 


 

 

"Flu" Om Åke

Medveten på vad han kan. Hårdrockare. Tar livet som det kommer med allt vad det innebär.

 

"Follan" Om Åke

Drivande gitarrist som gör det han tänker. Har alltid nya idéer och uppslag både i musik och andra saker. Det slår gnistor i positiv bemärkelse när våra personligheter möts. Samma tänk i musik!