Senast uppdaterad: 2004-09-01
Den allra första hårdrockslåten var Kinks ”You Really Got Me” 1964. Jag var såld! Sedan följde The Who, Yardbirds, Blue Cheer, Mountain, Budgie och Blue Öyster Cult. Men de största stilbildarna genom åren är Black Sabbath. Alla bär vi våra bilder av hur musik ska låta och jag är ingen allätare. Musiken ska vara kraftfull och melodisk.
Jag är född i december 1951 och har levt hela mitt liv i Edsbyn. Edsbyn är fantastisk som utgångspunkt för övriga världen. Jag fick min första elgitarr 1966 och tog gitarrlektioner men bytte till trummor. På våren 1968 frågade Lasse ”Nille” Nilsson och Bo ”Blirr” Hagstedt om vi inte skulle lira tillsammans. Hemma i vår tvättstuga började vi med John Lee Hookers blueslåt ”Help Me” med två gitarrer genom ”Nilles” 14 watts comboförstärkare och mina trummor. Även Lasse ”Zona” Larsson anslöt lite senare på gitarr och vi hette allt från Butterfly Blues Band, Nuclear Warhead till Dead Underground Fire.
På hösten 1970 kom Peter Stormare, eller Storm som han hette på den tiden, in i bandet på gitarr och sång. Vi bytte namn till Kabel & Granater och gjorde fyra spelningar tillsammans. Namnet Rolands Löfte kom till vid en spelning inför en Realskoleavslutning 14 maj 1971 vid Folkets Hem i Edsbyn där två rockgrupper sammanstrålat, med tre trummisar! Peter lämnade därefter bandet och hösten 1971 var sättningen Bo Hagstedt gitarr, Lasse Nilsson bas, Krister ”Ki” Jonsson sång, Lars Follstedt trummor och Sören Albertsson gitarr. Repertoaren var företrädesvis covers på gamla rocklåtar och 1972 lämnade Lars Follstedt över trumstockarna till Lasse ”Zona” Larsson.
1974 träffade jag Åke Hedman och vi spelade lite tillsammans då vi hade samma musiksmak. I början av 1975 tog det riktig fart och jag köpte nya Premier trummor. Jag gick en ny vår till mötes och kreativiteten flödade i bandet Atmosphere In Rock. Med äggkartonger på väggarna blev Södran perfekt som replokal för vår högljudda musik. Åke Hedman har alltid varit inspiratören med driv i. Han gör det svåra till det enkla. Ulf ”Flu” Davidsson gör grovjobbet med basen. Han är pålitlig och kommer alltid först till våra träningar. Och sist men inte minst satsade Åke och Flu på rejäl utrustning med tre Peaveyförstärkare och sex Marshallådor. Wall music was born in Edsbyn…
Vår styrka är spelglädjen och att vi alltid
spelat eget material! Musiken har varit en trogen följeslagare genom hela mitt
liv och därför känns det naturligt att åter få spela. Min första stora
konsert var The Who på Berget i Söderhamn i juni 1966. Det var
Jan-Eric "Cabbe" Callberg och jag som var där. Cabbe fick tag på
Keith Moons trumpinnar som numer dock kommit bort.
Jag har besökt
Sweden Rock Festival i Sölvesborg sex gånger och jag och min son Richard, 12 år, är
festivalens representanter i Edsbyn med omnejd. Som bonus kommer vi då in
backstage på presskonferenserna. Long Lives Heavy Metal!
En yngre "Follan" 1970. Mitt första trumset var Trixon.
Sonen och efterträdaren Richard "Heavy" Follstedt som Rob Halford 2003.
Målinriktad.
Hängiven hårdrockare.
Bjuder på sig själv.
Bra på det han gör.
Pådrivare just nu.
Båda fötterna på jorden.
"Follan" och jag är egentligen diametralt olika personligheter och det har alltid gnisslat lite mellan oss. Samtidigt är antagligen just det som gör att det blir som bäst när vi kan samarbeta vilket vi faktiskt oftast kan. "Follan" är den roligaste men också svåraste trummis jag någonsin spelat med. Hans hängivenhet för hårdrocken, trummorna är beundransvärd och en stor inspirationskälla för många.
